Sollefteå!!! Jo det kunde tyckas vara långt iväg, men en självklarhet för oss. Vi hade kvalat till SM både individuellt och med vårt lag “Fullt Drag”, jag och Hekla.

Hekla har dragits med lite småsaker hela våren, kroppen är sliten och behöver jämt underhållas och pysslas om. Därav hade det inte blivit mycket träning. I vår fick jag satsa på att prestera på mästerskapen så som Fmbb och SM, där emellan fick hon vara i aktiv vila, dvs ingen agilityträning, men motion. Men vi åkte så förberedda som vi kunde vara.

Det var domare i år, eller rättare sagt, domare som jag tycker gör roliga, utmanande och flytiga banor. Vi startade på fredagen med lagtävlingen. Tyvärr hade vår bästa boxer och Åsa fått lämna återbud p.g.a. en skada (Dexter är numera pensionerad från agilityn). Som reserv tog vi in Cathrin och Coccos, ett härligt ekipage som vi alla i laget kunde välkomna!

Det var inte någon direkt svår bana, men farten och flytet i banan gjorde att en del partier blev utmanande, riktigt roligt! Laget drog på sig en del fel…. Hekla rev näst sista hindret “Skit”…. men vi låg på en 6e plac inför lördagens final. I lag och på SM vet vi att ALLT kan hända. Så det var bara att åka “hem” och ladda batterierna inför lördagens lagfinal och första loppet individuellt.
Jag hade en härlig känsla och jag kände att både jag och Hekla visste att det var SM och att fokuseringen skulle vara på topp. Jag kunde inte mer än luta mig tillbaka på vår rutin och hoppas att hennes kropp var bra. Hoppbanan kändes fin och där var en del ställen som jag visste att jag behövde hjälpa henne för att det inte skulle bli ngr rivningar. Jag hade dock inte räknat med att hon skulle glida ifrån mig, hitta en helt egen linje. Hon drog mot en tunnel, helt oförutsett…. dock kom hon när jag skrek på henne, men vi tappade massor av tid smiley Tror vi låg på en 15-20 plac inför söndagens final, ett felfritt lopp, men med dålig tid.

Till lagklassen var vi alla revansch-sugna! Malin och Pi slet som aldrig förr, Cathrin tappade oturligt nog Coccos i en sekvens och dom diskade sig =( Jenny visst då att hon och Yla var tvungna att ta sig i mål, likaså jag och Hekla. Vi har gjort det förr, sa vi till varandra innan vi gick in på startlinjen. Det var samma sak förr året. “Vi kan det här”

Man kan säga att Jenny slet, och Yla oxå, ett par missförstånd gjorde att dom drog på sig lite fel, men dom var igenom! Jag var 100% fokuserad, Hekla likaså. Vi kan det här, vi fixar detta, vi klarar pressen……var tankar som gick genom huvudet. VI VILL DETTA!!!! Hekla gjorde sitt yttersta och vi satte en nolla. Detta resulterade till att vi i år igen tog ett BRONS med vårt lag. Jag älskar verkligen “FULLT DRAG”!!!!

smiley smiley smiley smiley smiley smiley smiley smiley smiley

Självklart blev det lagmiddag på kvällen och många goa skratt. Vi har så himla kul tillsammans och jag tror att det är ett vinnande koncept!

Tack Jon för att du står ut med oss!

Söndagens individuella finaler blev inte riktigt vad vi önskat…. Jag kände att Seppo hade ritat en riktig Heklabana… fan vad kul det skulle bli att springa den. Jag var lagom nervös, fullständigt fokuserad och med en riktigt stor portion av viljan att lyckas individuellt på ett SM. Det gjorde jag också på halva banan, sen hände något…. som än idag är lite svårt att förstå och förklara… Hekla hittade återigen en helt egen linje och drog från mig i full fart upp till ett slalom, jag kallade och kallade….. men denna gången vände hon inte. En disk…. Ja, det är som David uttryckte det “Det är du och Zlatan! Den där jävla Champions leauge! De här jävla SM!!! ” Kanske ligger något i det. Men det känns lite surt när man levererar många nollor på ett år, går igenom en stor del av alla banor vi springer, tagit oss till final individuellt på SM med felfria lopp nu i tre år i rad…. Jag skulle så gärna vilja göra två nollor individuellt på SM med Hekla. Hon förtjänar det!

Jenny och Yla sliter också på fint i finalen, likaså Jon och Hasse, men i år ville det sig inte riktigt för oss. Det är bara att bryta ihop, träna och komma igen till nästa år!!

Min förhoppning är att Hekla ska kunna tävla nu i slutet av sommaren, kanske kunna träna lite där emellan också, så att jag inte får några “hittar egna linjer” och att vi kan få kvala och tävla på nästa års mästerskap. Jag önskar så att hon får vara någorlunda hel resten av säsongen. Jag hoppas hon håller några år till smiley

Min älskade malldutt! Hekla!
//Mia